reflective

Basta! Nu har jag äntligen stoppat mig själv! Jag får lätt något besatt över mig när jag sätter igång ett projekt. Huvudfokus i mitt liv just nu är "Operation ladda över all skit jag bryr mig om på datorn till hårddisken". För tillfället är det itunes-biblioteket som ska överföras. Jag har alltså all min musik på itunes och inte i olika mappar som pc-användare tenderar att ha. Så nu måste jag sitta och skapa mappar på hårddisken för att allt inte ska bli en enda röra. Det finns säkert något smartare sätt om man är mer datakunnig, Men för mig är det den långa vägen att vandra. Det känns som att mina ögon ska hoppa ur sina hålor och in i datorn, Så nu satte jag stopp för min egen framfart. och började blogga i stället. Vore väl mer förnuftigt att slänga datorn i väggen och langa på en stillsam vinylskiva för att lugna min fanatism. Men så mycket självkontroll hade jag inte.

      

plugga, plugga på du måste plugga
för att få det att gå runt, aaah
jaa, för att få det att gå..
slita, slita på du måste slita, fastän bördan den e tung
aaah, fastän bördan den e..
plugga, plugga på du måste plugga
slita på du måste, aah eeey
passa på när du e ung

plugga sent i går kväll
ingen öl, satt här själv
har fått nog upp till hit
bytte stil ny taktik
jag vill bara bara sova
huvudet på kudden stoppa täcket under tårna
chilla den lit greppa fjärkontollen
kolla lite snabbt se när zlatan kickar bollen
lite lugn lite frid
schemalagt tidsfördriv
täcket stort litet kliv
bort från allt skiter i
ville bara bara ut till söderkällarn
svepa några öl i vänners atmosfär
sitta utan klocka i vår egen lilla värld å
aldrig mera stoppas av problem eller besvär

glöm det man du kan plocka upp din egen skit
det e så det e
så kom eller förbli
helt off

plugga, plugga på du måste plugga
för att få det att gå runt, aaah
å det går ja ja ja ja ja, för att få det att gå..
slita, slita på du måste slita, fastän bördan den e tung
aaah, oj oj, fastän bördan den e..
plugga, jag sa plugga på du måste plugga
slita på, aah, oj oj
passa på när du e ung

Jag trodde att jag skulle få en hysteriskt sammanbrott. Det började klia i benen, jag hoppade på stolen. Min hjärna kändes som att den skulle explodera. Det var en fucking bok till en av hemtentorna som jag inte visste hur jag skulle hantera. Jag kom inte på en enda idé om hur den kunde appliceras på verkligheten. Jag började känna mig lika desperat som när jag storgråtande fick min mamma rita en bild av en romersk befästning i mitt periodhäfte i årskurs fem. Det kändes som att det inte skulle gå, som att uppgiften var mer svår att genomrida än en kraftig storm under ett försök bestiga Mount Everest (det heter visst jetvindar där uppe måste jag tillägga, bara för att visa att jag vet). Men genom assistans av ett fantastiskt bollplank, ett äkta Mastermind, fick jag vind i seglen och red ut stormen (vilka talande bildmetaforer jag slänger mig med). Tack till Gramsci för hans smarta idéer om ideologi. Tack till min gedigna skolning i empirism och rationalism. Men mest tack till Tha Mastermind.

Det är galet! Det är konsert på G!! Det är Mos Def (nr 1 på snyggaste-rappare-listan) till stan. Ni som läst min blogg tidigare vet att han är en av mina absoluta favoritmänniskor. Inte nog med att han kommer. Det är Nas (nr 3 på listan). Det är De la Soul. Fucking helvete kommer tydligen inte EPMD som är med på restan av turnén. Men vem kan gråta när Mos dyker upp? Hoppas bara inte att han blir sjuk, som sist jag skulle se honom. Jag och Elin fick det tragiska beskedet när vi peppade till tusen närmade oss Uppsala Konserthus. Men slumpen kan ju inte vara så hård mot mig att han blir sjuk två gånger. 

Jag har just lyckats komma hem levande från ett femtioårskalas. Inte för att kalasandet var särskilt vilt, men mitt tillstånd var så utmattat att jag trodde jag skulle somna på bussen och hamna på Karolinska Sjukhuset. Jag satt och stirrade i bordet hela middagen och försökte hålla ögonen öppna. När jag efter två timmar sa något för första gången på kvällen hejade madre mia på mig som att jag var ett misslyckat barn som för till slut öppnar munnen inför sin skolklass. Då insåg jag att jag inte hade så mycket att ge mer denna kväll, och spankulerade min väg. Nu sitter jag i min säng! Borde egentligen sova, men vill ju inte göra mina trognaste läsare besvikna genom att inte skriva något idag.

Yaggahojawopppp!

Vilket tempo - ingen vila ingen ro. Mitt liv känns något i den här stilen: 

Min telefon fungerar! Efter fyra välfungerande telefonsamtal och check av musikspelaren kan jag slå fast att i alla fall idag fungerar min dyrgrip till nalle. Det måste vara värmningen över spisen som gjort susen. I min glädjeyra vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag gör en lista. Det är ju en av mina favoritsysselsättningar, vilket kanske framkommit av tidigare inlägg. Eftersom det är fredagkväll och man då får vara ytig och utseendefixerad, och eftersom jag blivit inspirerad av Kelis förstaplacering på min lista från igår, och av ett klipp från filmen Beef (den borde ni alla se för övrigt, det är humor med alla rappare som tar sig själva på så enormt allvar) som vi fick titta på och diskutera under kulturvetarseminariet idag ska jag göra en lista över de snyggaste rapparna jag kommer på just nu. 

Som en hyllning till SWMN som nyligen förärat vår gemenskap av bloggare med sin permanenta närvaro har jag inbjudit nämna begåvning till en dialog i ett blogginlägg. Detta är alltså det unika mötet mellan Reflective och SWMN.– Inte alla kanske. Men de flesta. 

Vad tycker du att stat, kommun och landsting ska sköta?
– Jag tycker att det ska finnas skattebekostad sjukvård, utbildning, infrastruktur, polis, försvar. De stora samhällsnödvändiga funktionerna, Folkhälsoinstitutet är det bara att lägga ner. Och Vägverkets halva verksamhet är bara bullshit. En nollvision som man inte gör ett skit för att uppnå. Menar man allvar är det bara att sätta upp lysen, mitträcken och att bredda alla vägar så att ingen kan krocka. I stället håller man på med bälten. Det är ingen som överlever tack vare bälte. Ändå är det där man lägger insatsen."

Man kan tänka sig att det inte skulle hända så mycket i en liten håla där det bara ryms en säng, ett bord och två stolar. Men här utspelas dramer på hög nivå. Igårkväll till exempel. Jag låg i sängen, hade just druckit ur en kopp te, nästan till botten. Jag hade en intressant msn-konversation om olika låtar som skickades fram och tillbaka genom Stockholms luftrum. Jag böjde mig ner efter hörlurarna till mobilen för att få bättre ljud på låtarna jag lyssnade på. Jag såg i ögonvrån att telefonen blinkade konstigt men tänkte att det berodde på att mikrofonen satt i utan hörlurarna. Jag avslutade msn och böjde mig ner efter telefonen. Den var blöt. Jag hade gett den en simtur i de två centimeter té som fanns kvar i koppen. "SATANS JÄVLA KUKHELVETE!!!!!!!!!!" Den värsta svordom jag någonsin yttrat offentligt för att visa på tyngden av den känsla som genomborrade min kropp och själ. (Jag ska inte gå in i deltalj på hur jag gick tillväga för att få fukten att dunsta, men metoden innehöll en kokplatta och ett durkslag, somliga är ofeminina och äger ingen hårtork)

Vad gör man när man möter personer som man verkligen inte klarar av? Vissa människor triggar igång något inom mig som gör att jag får alla taggarna ut och inte kan vara trevlig mot dem. Det finns två personer som får det att klia i hela min kropp, och som jag inte kan undvika att vistas i samma rum som. När jag blir sådär ilsk mot vissa personer kan jag känna mig som en elak häxa som bara ser saker från ett perspektiv. Och när jag väl börjat störa mig på en person har jag svårt att få bort känslan han eller hon skapar hos mig. Kanske beror det på att jag är långsint. Jag är det bara i vissa fall och det är inget jag är stolt över hos mig själv. Men jag tror också att jag stör mig på somliga personer just för att de är så jobbiga. Jag väljer mina offer med omsorg. Oftast är det människor som inte har en känsla för människor runt omkring sig, som verkar lite för nöjda med sig själva och som har ett överlägset uttryck.

Jag känner för att vräka i mig godis och krypa ner i sängen, djupt ner under täckets värmande hölje. Men jag har inget godis hemma, och har lovat bort mig till en god väns firande av klamydiadagen (det innehåller inget SNUSK! ber jag att får tala om för snuskpolisen som hemsöker min blogg). Får se hur kvällen artar sig, just nu känner jag för att banga TCC, AKA The Chlamydia Celebration. Orkar inte läsa mer i alla fall. Har gjort en oerhört disciplinerad kraftansträngning och skrivit 3/4 på en av mina hemtentor så nu anser jag att dagens pensum när det gäller akademiskt tänkande är slutfört. När jag har skrivit ett tag blir det bara som gröt kvar i huvudet. Det är som att hjärnan fokuserar sig till max för kraftansträngningen att forma tankar till tentor och sen brakar allt ihop. Kvar blir ett enormt godissug. Jag formulerar detta blogginlägg med stor svårighet, det är därför det blir lite märkligt, känns som att det får en ton av sinnesrubbning, men mitt tillstånd är övergående, det vet jag av erfarenhet.

                                            

Förmögenheten för de tre rikaste människorna i världen är lika stor som de 48 fattigaste ländernas samlade BNP.

Lite lagom bakis efter gårdagens vilda kväll som innehöll en del vin (jag dricker inte bara öl)!, en galen kvinna fast i en hiss, två poliser, en skrikande man med gipsat ben, ett vält stearinljus och spya i trappan, sitter jag och försöker samla mig för dagens pensum. Just nu önskar jag mig:

Ekonomisk student som jag är springer jag fram och tillbaka mellan datorn och spisen. Det är pannkaksmakningstime, allt för att spara tior på morgondagens lunch.

Betnér i fredags. Bahamadia, Roxanne Shanté och DJ Shortee igår och så Drottningens Juvelsmycke idag. Och så har jag lyckats klämma in Sex and the City filmen på det.

Jag är lite kär i Magnus Betnér, väldigt asexuellt dock, det är hans konst jag är intresserad av. Fick följa med och bära kamerastativet när Leon filmade hans nya show igår. Jag har inte sett någon annan komiker som så brutalt bryter ner fördomar och märkliga åsikter till vad de egentligen är - konstruktioner och förstoringar i människors huvuden. Han pekar på verkligheten som den är och skapar tanketrådar att spinna vidare på.

Jag slurpar och knaprar i mig min lunch bestående av youghurt med jordgubbssylt och knäckebrödmacka med fetaost, tomat och basilika. Ett ägg till dessert. Har inte tid att laga seriös mat, måste läsa Foucault och klura ut idéer till ett seminarium om makt.

Jag hade tvättid imorse. Ut i trapphuset klockan åtta på morgonen, riktigt i ottan för mig vars tidigaste föreläsningar börjar klockan nio. Det finns sex tvättmaskiner fördelade på tre tvättider, vi är alltså flera som tvättar samtidigt. När mina första maskiner snurrat klart visade det sig att en yngling hängt sin tvätt i torkskåpet som hör till min tvättid. Så jag hängde mina blöta paltor i "hans" skåp. Men när jag senare skulle hämta upp mina nytorkade plagg visade det sig att torkskåpet var paj - det sprutade bara kall luft ur fläkten. Mina kläder var fortfarande blöta. Så jag har haft fuktig tvätt över hela mina 19 kvadrat idag. Vardagsproblem!

Jag och Lellan har kört frågesport hela kvällen i ett desperat flyktförsök från våra högar av kurslitteratur. Vi är riktiga nördar när vi sätter den sidan till. Vi avverkade kategorier som "franska revolutionen", "andra världskriget", "gissa kändisen", innan vi deppade ihop i förtvivlan över att våra skillz i USA:s delstater inte sitter där de en gång satt. Det är kunskap som måste underhållas, men vi är bra mycket bättre nu än när vi en gång började battla om vem som lärt sig delstaterna bäst. Höjdpunkten på karriären var när Lellan vann över experternas expert - "Farbror Anders" - som kan det mesta i de flesta kategorier, men tydligen inte USA:s delstater lika bra som min duktiga lillasyster.