reflective

Fick detta på mejlen idag. Inte varje dag man får mejl från det avlägset förflutna så jag kände mig tvungen att dela med mig. Gillar särskilt ryggen på mannen i bakgrunden. Ser ut som en äkta västkustturist en regnig dag.

§ "Låt den rätte komma in" ligger på plats 191 på imbd:s topplista

§ Zheng He var en kinesisk eunuck som på 1400-talet seglade den kejserliga flottan till Kenya

§ Den sabeltandade tigern heter egentligen sabeltandad katt och det råder oenighet om ifall djuret dödade sina byten genom bett i halsen eller i magen (det lutar dock åt att den bet av bytesdjurets artärer i halsen så det snabbt förblödde)

§ 420 är slang för cannabiskonsumtion

Det är vad en regnig torsdag kan tillföra en ung kvinnas bildning.

Jag uppmanar härmed alla läsare att fördjupa sig i Djunghis Khans liv och personlighet. Han var en synnerligen intressant man och en av tidernas största härskare!

Det finns nördar och så finns det nördar. Till vardags ser jag mig själv som något av en geek - jag älskar ju frågesporter och litterära mästerverk. Natten till idag hamnade jag på KTHs tentapub på kårhuset Nymble (där jag förövrigt bevittnade mitt livs första hiphopsspelning en gång i tiden). Där mötte mig en samling män med glasögon och kammad snedbena. Med skjortor instoppade i byxorna, med byxor lite för högt upp. Mina inspiratörer och förebilder (jag har ju en kategori här på bloggen som heter nörderi). I sånna sammanhang som tentapub på KTH inser jag att jag inte är en riktig nörd utan ett äkta wannabe. Inte på något sätt når jag upp i KTH-nördarnas nivå av nördpoäng. Jag är en fake. En bedragare. En lightversion. Mina iscensättanden av nörderi är bara tafatta försök att framstå som intelligent.

Men jag är en människa med ett levande liv och intressen som inte bara går ut på nörderi.

Först läser jag att Sveriges äldsta allmogebyggnad hittats: Ett eldhus i Dalarna (var annars?) från vårvintern 1237. Eftersom jag själv bara varit i kontakt med allmogebyggnader från 1300-talet (skryt, skryt) är detta fascinerande och imponerande. Tänk att ett trähus stått i 772 år och fortfarande ser ut som ett hus.

Sedan, till frukosten, slår jag upp ett helt uppslag om 1400-talskonstnären Albertus Pictor, mannen som skapade bildvärldar i mälardalens medeltidskyrkor och präglat min barndom som få andra. Min mamma var konservator av medeltida kyrkokonst och Albertus Pictor var husguden och en viktig del i min barndoms och tonårs enorma medeltidsfacination.

Jag är besatt av att vara allmänbildad. En konsekvens av det är att jag är med i "Vetligan" på sajten vetgirig.se. Det är ett seriesystem där man spelar två frågesportsmatcher i veckan och sedan rankas efter det. Systemet är indelat i olika divisioner. Jag har härmed glädjen att presentera att Reflective, AKA Barrskog, är stolt ledare av divison 10:26. Och jag kommer vinna eftersom ingen som har färre matcher spelade kan komma ikapp mina tolv poäng. Jag är så bra!!!

Jag lovar mig själv:

Denna kurs ska jag har ordning på mina papper.

Denna kurs ska jag ha koll på vad jag gjort och vad som ska göras.

DENNA KURS SKA JAG VARA EN STURKTURERAD STUDENT.

Som i mina studiers glansdagar när jag kom till föreläsningar och seminarier förberedd till tänderna, med sidor av anteckningar från kurslitteraturen i bagaget och med insatta och intresserade frågor att ställa. Så ska jag bli igen... nästan i alla fall...

Klockan tolv ska jag lämna in min utredningsuppgift på Socialhögskolan. Just nu sitter jag vid köksbordet i familjecribbet långt ut på Ekerö. Till mig kommer rapporter om att det är totalstopp på gröna linjen...

Men det gör inte mig någonting för jag har körkort. Och jag har bil idag. Min snälla moder har lånat ut sin röda guldgrip till mig över helgen. Så om det inte är väldigt mycket kö eller jag strular till det som sist när jag var ute och körde (då jag körde vilse i Hagsätra som jag trodde jag kände som min egen ficka - det är tydligen stor skillnad mellan att promenera och köra bil) kommer min utredning att ligga på fröken Pias skrivbord klockan 12.00.

Socialhögskolan - here I come!

Jag roar mig ibland likt andra studenter som gör allt för att smita från studierna med att göra olika test på facebook. Det brukar alltid vara konstiga alternativ så jag inte vet vad jag ska välja. Nu gjorde jag testet: "Vad är det för fel på dig". För en gångs skull vad det hela tiden självklart vilket alternativ jag skulle välja på varje fråga. När jag var klar kom domen:

Du är ett Emo

Skriv en låt, helst om hur mamma tvingade dig att dammsuga ditt rum och du protesterade med att skära dig, med en slö matkniv - på foten.

Hjälp!!!!!! Vad ska jag göra?????????

Jag är trött, hungrig och behov av en dusch. Vet inte i vilken ände jag ska börja.

Men jag är i alla fall Filosofie kandidat (nu har jag det på papper, i guldtryck dessutom. Det låter särskilt snyggt på engelska -  "Degree of Bachelor of arts with a Major in Ethnology") Då behöver man inte vara bra på det praktiska i livet intalar jag mig - som att lägga upp en plan för den närmaste timmen. 

Jag har tagit körkort! Det är helt otroligt. Jag känner mig så oerhört kaxig (samtidigt som jag är medveten om att detta är något som många i min ålder gjorde för flera år sedan, men jag väljer ändå att vara stolt över mig själv). Här är beviset:

Inte så skarpt men ack så vackert :)

Ajt. jag ska försöka skriva något. Kändes så bistert att fluminlägget om alfabetets storhet skulle fortsätta vara öppningsinlägg över påsken.

Idag filosoferar jag om Sovjet VS Den Kapitalistiska Staten. Jag ska nämligen på middag med sovjettema ikväll. Det lär bli borstj, mannagrynspudding och vodka. Men tydligen även champagne - vilkens sovjetiska status jag är något tveksam till. De senaste dagarna har jag försökt skrapa ihop en passande outfit. Det har fått mig att fundera över vad som egentligen kan klassas som sovjetiskt. Min första tanke var att jeans var helt ute ur leken. Sen började jag fundera på om jag kunde ha på mig  nylonstrumpbyxor om jag skulle vara korrekt (vilket det slutade med att jag har, jag pallade inte med yllisarna). Mina tankar kom in på allt som inte skulle finnas om världen var sovjetisk - Coca Cola (ack vilken förlust det vore!), hiphopen, sneakers, musikmobilen...

Men ändå bär jag på någon slags märklig Sovjetnostalgi, som jag skäms lite för.  Det är något som lockar med det kommunistiskt stela, systemetänkandet och kamratskapen. Men mest är det nog  litteraturens förtjänst. Dostojevskij, Tjechov, Tolstoj och Bulgakov.  Vad vore världen utan Anna Karenina och Mästaren och Margarita? Och vem kan motstå dessa rakryggade kvinnors kamratskap?

Nu sitter jag här iförd röd keps, röd sjal hårt lindad runt halsen, två strama flätor, en svart kjol med hög midja och en vit blus. jag känner mig verkligen som en sann Kamrat!

Jag tror jag fått någon slags 25-årskris - eller tantkris, som Therese skulle ha sagt. Jag har börjat samla på porslin. Och inte vilket porslin som helst. En klassisk femtiotals servis. 

Jag citerar: 

Min hobby går att utföra med några klick. Jag har just ropat in tallrikarna på bilden i en auktion på tradera. Det blev dyrt. Men inte tillnärmelsevis lika dyrt som om jag köpt samma delar på Fifty Fifty på Rörstrandsgatan. Och inte alls lika dyrt som om jag köpt en ny servis i samma stil och klass.

Jag har en lärare som inte vet vem Huntington är. En lärare på en kurs som heter "Migration och integration" som inte vet vem Huntington är. I mina ögon är det skandal. Jag slutade lyssna på vad hon hade att säga i ögonblicket hon klämde ur sig "Nej, jag vet inte vem Huntington är". Man kan inte undervisa om migration och kulturmöten/krockar utan att ha koll på mannen med teorin om the Clash of Civilizations.

Nu ska inte ni kära läsare känna er dissade om ni inte vet vem Huntington är. Han är nog en man som inte gemene man har kläm på vem det är. Men om man undervisar och forskar om något som så tydligt kan kopplas till hans teorier borde man verkligen åtminstone känna till hans namn. För er som inte är experter på internationella relationer kan jag berätta att han skrivit om krockar/kamper mellan olika kulturer och då särskilt västvärlden och den muslimska världen. Han teorier är en av grundstommarna på grundutbildningen i islamologi, internationella relationer, etcetera, etcetera.

Jag är förfärad, bedrövad och misstror socionomprogrammet än mer.

Kristian Luuk tar över På Spåret. Mitt hatobjekt nummer två i svensk TV (Oldsberg är nummer ett). Hur fan tänker SVT? Kunde di inte valt någon bättre? Luuk är en av de bidragande orsakerna till att popcirkus, även det ett program med stor potential, blivit ett riktigt skitprogram. Hans fejja får mig att fly TV-rutan. Fuck!!

Jag skriver för dig Linnea. Min trognaste läsare, antagligen den enda som finns kvar efter min urballning som bloggare.

För att du ska förstå vilken fantastisk färgkombination rosa och brunt är publicerar jag några bilder:

Emelies Stan Smiths som jag för evigt sörjer att de inte fanns i min storlek.

Och sist jag i min utsökta klänning.

Se scenen framför dig. Rummet. Jag i klänningen och skorna. Kavaljereni sin smackfulla outfit. Ett berg av chokladpraliner med jordgubbsfyllning.

Du kan inte dissa kombinationen rosa och brunt baby!

Det blir inte mörkare än så här. Jag har fixat dalkullafrisyren, sitter och äter frukost, ska snart kila till jobbet för min sista julmarknadsdag för att tjäna knappt med kosing fast det krävs akademisk examen för jobbet. Klockan är nio och det är fortfarande gryning.

I natt är årets längsta natt. Natten då Lucia ursprungligen kom, natten då djuren kunde tala människospråk. För oss som har elektricitet är det en påtaglig förändring när solen börjar komma tillbaka. Tänk då vad det måste varit för människorna som bara kunde lysa upp mörkret med eldar, vedstickor och talgljus som var så dyra att det bara använder vid jul.

Upplevelsen av mörkret är det häftigaste med att jobba julmarknad på Skansen. När skymningen kommer sitter vi där i mörkret med elden som sprakar och sprider lite varmt ljus och spelmännen som gnider fram folktoner på sina fioler. Det är en häftig upplevelse. Sen när elden slocknar och det är dags att gå hem är mörkret så brutalt att vi tänder en lykta för att kunna hitta vägen tillbaka till omklädningsrummet. Vi går genom mörkret där marknaden håller på att avslutas. Det är nästan så att det är värt 92 spänn i timmen plus ob.

Men imorgon vänder det! Imorgon blir det ljusare igen.