reflective

Ajt. jag ska försöka skriva något. Kändes så bistert att fluminlägget om alfabetets storhet skulle fortsätta vara öppningsinlägg över påsken.

Idag filosoferar jag om Sovjet VS Den Kapitalistiska Staten. Jag ska nämligen på middag med sovjettema ikväll. Det lär bli borstj, mannagrynspudding och vodka. Men tydligen även champagne - vilkens sovjetiska status jag är något tveksam till. De senaste dagarna har jag försökt skrapa ihop en passande outfit. Det har fått mig att fundera över vad som egentligen kan klassas som sovjetiskt. Min första tanke var att jeans var helt ute ur leken. Sen började jag fundera på om jag kunde ha på mig  nylonstrumpbyxor om jag skulle vara korrekt (vilket det slutade med att jag har, jag pallade inte med yllisarna). Mina tankar kom in på allt som inte skulle finnas om världen var sovjetisk - Coca Cola (ack vilken förlust det vore!), hiphopen, sneakers, musikmobilen...

Men ändå bär jag på någon slags märklig Sovjetnostalgi, som jag skäms lite för.  Det är något som lockar med det kommunistiskt stela, systemetänkandet och kamratskapen. Men mest är det nog  litteraturens förtjänst. Dostojevskij, Tjechov, Tolstoj och Bulgakov.  Vad vore världen utan Anna Karenina och Mästaren och Margarita? Och vem kan motstå dessa rakryggade kvinnors kamratskap?

Nu sitter jag här iförd röd keps, röd sjal hårt lindad runt halsen, två strama flätor, en svart kjol med hög midja och en vit blus. jag känner mig verkligen som en sann Kamrat!