Time for sleeping och höga klackar
Jag har just lyckats komma hem levande från ett femtioårskalas. Inte för att kalasandet var särskilt vilt, men mitt tillstånd var så utmattat att jag trodde jag skulle somna på bussen och hamna på Karolinska Sjukhuset. Jag satt och stirrade i bordet hela middagen och försökte hålla ögonen öppna. När jag efter två timmar sa något för första gången på kvällen hejade madre mia på mig som att jag var ett misslyckat barn som för till slut öppnar munnen inför sin skolklass. Då insåg jag att jag inte hade så mycket att ge mer denna kväll, och spankulerade min väg. Nu sitter jag i min säng! Borde egentligen sova, men vill ju inte göra mina trognaste läsare besvikna genom att inte skriva något idag.
Idag har jag lyckats fastna med klacken på min sko (jag traskade för ovanlighetens skull runt på stan i höga klackar) i Åhlens dörrmatta. Jag fortsatte gå över trösken, men skon satt fast i mattan, så jag fick hoppa tillbaka efter den. De rutinerade klackskotanterna tittade småleende på mig och såg nöjda ut med att de hade bättre skillz när det gäller klackskoknatande. Det är ju värsta sporten att gå i klackar. Halva fokus går på att koncentrera sig på att röra sig något så när obehindrat. Jag tycker jag fått till en hyfsat avslappnad teknik - men ändock känner jag mig som en älg på styltor.
+ 
= 
En annan grej med att gå i höga klackar är alla blickar mina ben får. Det är verkligen märkligt hur ett par vader i högklackat kan få så många blickar på sig.
Nu är det dags för sömn. Eller "time for sleeping, no option, get asleep" som Yoko Ono skulle ha sagt om jag känner henne rätt (nu känner jag ju inte henne alls, så jag kan ha helt fel. Men en skiva som jag skrattat mycket åt får mig att misstänka att hon skulle kunna klämma fram något i den stilen)
God natt jord! (fast egentligen är det ju inte nattdags på hela jorden. Jag får rätta mig själv:) God natt Stockholm!!
Kommentarer
Trackback
