Syster Amandas banankaka
Igårkväll hade jag och familjen kriminalseriekväll, Cold Case toppas med systerskarans favoriserie - Criminal Minds. Mitt i seritittandet fick syster Amanda ett ryck och rörde ihop en banankaka, en gudomlig sådan. Nu funderar jag på om jag ska snylta en bit till frukostefterrätt.
Jag gillar mina systrars nya, husliga sidor. Det gör dem till ännu större kap på äktenskapsmarknaden (hehe). Och det ger storasysters smaklökar många utsökta upplevelser!
Den första men inte sista
Vad gör man när man precis tagit körkort? Man dricker den första ölen för säsongen i kvällssolen på Mosebackes uteservering tillsammans med en kär vän istället för att sitta hemma och plugga. Någon annan hade kanske tagit en tur med bilen. Men jag dricker öl.
Det bidde inga våfflor
Det bidde en utsökt middag på det som jag trodde skulle vara och också visade sig vara söders mysigaste restaurant, Dado på Tavastgatan. Jag trodde för en stund att jag var i Paris. Jag blev helt varm i hjärtat och mina tankar flydde iväg . Men så blev jag ryckt tillbaka och insåg att jag satt runt ett bord med mina käraste kompisar och det är ju minst lika bra som Paris.
Originalet. Restaurant Ave Maria nära Oberkampfi i Paris. Den lever i mitt hjärta. Ikväll kom jag så nära man kan göra i Stockholm. Det enda som saknades var fransmännen. Här hade jag tänkt publicera en bild på Dado, men min dator, internet eller bloggsidan är fucked så jag rekommenderar er istället att besöka stället i fråga. Då får ni uppleva känslan på riktigt.
Vinprovning
Igårkväll lyckades jag hamna på en vinprovning. Det var en mysig och sympatisk tillställning. Nästan alla andra som var där var där i par. Jag var där med en killkompis. De trodde säkert att vi också var ett par. Vi betalade bara 80 spänn. Alla andra betalade fyrahundra. Så kan det gå när man har kontakter! Synd bara att mina kontakter bara finns på museer och andra mossiga inrättningar. Mitt hopp står till Sofias ännu inte påbörjade nattklubbskarriär.
Jag tyckte alla viner var äckliga. De var sura, beska och var osköna att ha i munnen. Vin kanske inte är något för mig. Eller så är jag en riktig vinsnobb som inte kan njuta förrän det bjuds 800-kronorsvin. Jag vet inte vilket av alternativen som är att föredra.
Det vin som jag minst ogillade var ett spanskt vitt vin som hette Comic Strip. Det är tydligen gjort för att tilltala en ung publik. Känns bra att jag fortfarande tillhör den unga publiken trots att jag inom två dygn är halvägs till femtio.
Tomat
"Min största kärlek i livet är mat, min vardag är fylld av kryddor och smak / Man blir det man äter, det e en simpel sak, det spelar ingen roll för jag är tjock o glad" rappar Ison och Fille. Själv skulle jag vilja utbrista: Min största kärlek i livet är tomat, min vardag är fylld av röd färg och saftig smak!
Jag älskar tomat. Det är den ultimata grönsaken. Idag har jag avnjutit en utsökt tomatsoppa i kombination med varma mackor garnerade med skivad tomat och sotorkad tomat. Mumma för mage och själ!
Pepparkakor...
Jag har blivit en pepparkaksnarkoman. Hitills har jag mest snyltat på andras förråd, men idag tog jag steget och investerade i ett alldeles eget paket. Hälften är snart uppätet, jag är som beroende. De är värre än chips. Mitt beroende av pepparkakor började på fältstudierna där det eviga fikandet åtföljdes av korgar med de knapriga kakorna. Till en början motstod jag frestelsen att sträcka mig efter korgarna, men mot slutet av veckan kunde jag inte motstå frestelsen och sen var det kört.
Jag och mina fältstudiekompisar träffades idag för att skriva ett PM till vår rapport. Det utmynnade i någon slags glögg- och pepparkakasorgie med inslag av dadlar och te med honung.
Och fler pepparkakor ska det bli innan jul. Men först ska jag kila ner och hämta min tvätt.
Rotmos
Efter dagar av suktande har jag tagit tag i saken och införskaffat kålrot. Nu puttrar den efterlängtade rotfruktsmixen på spisen. Allt sedan jag var liten har rotmos varit en av mina absoluta favoriträtter (eller favoritbeståndsdel i maträtt kanske är mer exakt uttryckt, jag äter sällan rotmos "bart").
När jag var liten var mormor den stora rotmoskocken. Alltid när vi var där på besök drev jag till systrarnas förtvivlan igenom att vi en måltid skulle äta rotmos. Nu lagar mormor inte mat så ofta längre.
Jag levde länge i föreställningen att rotmos är alldeles extremt omständigt att laga. Men så tog jag en titt i en kokbok och upptäckte att det inte alls är särskilt svårt. I en period lagade jag rotmos titt som tätt, men nu har det gått säkert ett år av rotmosträda. Det krävs liksom att man har kålrot hemma, vilket jag inte så ofta har.
Men nu är det alltså dags. Jag tappar nästan koncepterna när jag känner den behagliga doften sprida sig från spisen. Jag är alldeles fruktansvärt sugen.
Problemet är bara att jag inte har någon mosstöt eller något annat lämpligt föremål att mosa rotfruktsbitarna med. Jag har funderat på att mosa med en gaffel, men det känns inte så smidigt. Kanske kan man använda en glasflaska som stamp?
Frullefrukost
"Vi" i Hagsätra är en berikande mataffär. Den är som en blandning mellanen vanlig svennebanan-ica och en äkta "turkaffär". Där finns godmorgonjuice OCH alla sorters pistagenötter jag kan tänka mig. Där finns falukorv OCH smakrika utlänska korvar. Att gå runt i den affären ger mig samma känsla som jag fick av leksaksaffärer när jag var liten. Där finns så många skatter att upptäcka.
Nu sitter jag och frukostar på ett glas ekologisk äpple- och fläderbärjuice (tre förpackningar för tio spänn!) och en burk grekisk youghurt (en burk för 1 (!) spänn, eftersom bästföredatum är idag). Riktigt fina grejer till riktigt fina priser.
Tänk om det fanns en sån affär i stan. Prisextra och Daglivs i all ära, men "Vi" i Hagsätra är lite mer spännande, och lite billigare.
Haha, det låter som jag är köpt av ägaren, men var jag mutad skulle jag spendera cashen på östermalmshallen istället ;)
Nu sitter jag och frukostar på ett glas ekologisk äpple- och fläderbärjuice (tre förpackningar för tio spänn!) och en burk grekisk youghurt (en burk för 1 (!) spänn, eftersom bästföredatum är idag). Riktigt fina grejer till riktigt fina priser.
Tänk om det fanns en sån affär i stan. Prisextra och Daglivs i all ära, men "Vi" i Hagsätra är lite mer spännande, och lite billigare.
Haha, det låter som jag är köpt av ägaren, men var jag mutad skulle jag spendera cashen på östermalmshallen istället ;)
Varning alla älgar
Idag har jag blivit av med min älgätaroskuld för andra gången. Efter dryga decenniet utan kött har jag de senaste åren återvänt till köttätarnas skara. Jag har ätit nöt i olika former. Jag har ätit lamm. Jag har ätit kyckling (helst ekologisk). Jag har inte ätit gris (fläsk bojkottar jag, även om jag inte är fundamentalist - någon gång kan jag stoppa i mig en korv). Jag har ätit rådjur. Även om den enda kötträtt jag kan sträcka mig till att tillreda själv är köttfärsås. Och idag var alltså den stora dagen inne där jag införlivade skogens konung i min materialitet på nytt.
Mina päron hade lagat en pangmiddag. Det var helt fruktansvärt gott. En speciellt utvald potatissort, trumpetssvamp, gräddsås, svartvinbärsgelé, och älgsteken skuren i perfekta skivor. Ett rött vin till, som till och med jag tyckte var gott. Maten smälte i munnen. Sen däckade jag nästan i matkoma på syster Amandas säng när jag skulle diskutera hennes tyskaläxa.
PS. Hoppas ni lade märke till hur vackert jag knöt ihop säcken - älg till mat och tyskaläxa - tyskar brukar ju baxa skogarnas älgskyltar. DS.
Ljuset i mörkret
Vad är då detta?????
Bildstudie, reflektion i ett ölglas. 
En alldeles utsökt dag
Har just sagt hejdå till Amanda och Josefin efter en dag fylld av god mat. Först var det grillning i Tanto med fina vänner. Engånggrillen var till bredden fylld av cournfilé, paprika, aubergine, chaminjoner, tomater och squash. Det smakade gudomligt och vi sträckte ut oss på klipporna i suktan efter sommarens sista solstrålar. En liten pojke klev ned i vattnet med tröjan på och vågade sig en bit från strandkanten. Två getingar våldgästade vännernas läskburkar och utkämpade sin sista strid mot en gaffel och en skosula. Vi diskuterade våra boendesituationener: Vilken del av stan är den ultimata boplatsen - Bagarmossen? Blackeberg? Kristineberg? Med Elin frånvarande var det ingen som nämnde Söder. Själv trivs jag ganska bra i Vasastan tills vidare även om jag gärna skulle husera på några fler kvadratmeter.
Sen blev det vandring över västerbron till Daglivs och vidare till min enkla lya. Vi kokade en soppa av spenat, gröna ärter och kokosmjölk. Mums! Till efterrätt smaskade vi i oss mängde av pannkakor med björnbärssylt, jordgubbssylt och äpplemos i en härlig röra. . Jag åt sex stycken - och då hade jag slurpat i mig två portioner soppa innan. Sol och promenad hade skapat stor aptit.
Mellan soppa och pannkakor lekte vi "pest eller kolera". "Vad skulle du helst - alltid lukta vitlök eller alltid lukta svett?" "Vem skulle du helst vara - vara Marilyn Manson eller Robert Wells?" "Vad skulle du helst - bara ha sex med folk under tjugo eller bara ha sex med folk över femtio?"
Summan av dagen är att jag inte läste ett enda ord i min akademiska litteratur. Sitter och känner mig avslappande medan jag smuttar på en kopp grönt rättvisemärkt chaité med ekologisk honung i. Slank ner en och annan lyxprodukt under turen runt Daglivs. Har svårt att hålla mig ifrån de fina förpackningarna och goda smakerna. Och nu fanns det endel csnpengar på kontot.
Peppar på gröten
Jag sitter med en tallrik gröt framför mig. En upplaga som inte är som alla andra grötomgångar jag tillrett i mitt liv. Allt verkade gå fint. Jag hade doserat lagom proportioner mandlar, russin och jordgubbar (jag har blivit en lyxgrötmakare, att bara ha havregryn, vatten och salt känns lite 1800-tal, och det århundradet har jag fått nog av på Skansen). Gröten puttrade fint på spisen och fick en sån där lagom svullen och mjuk konsistent som jag gillar bäst. Så skulle jag sätte pricken över i:t - socker och kanel. Jag strödde rårörsocker jämnt över gröten och började, som jag trodde, kanela på toppen. Då insåg jag att det inte var kanelburken jag höll i min hand. Det var en burk Cayennepeppar. Burken var identisk med den burk jag har Kanel i hemma hos mig ochg i morgontröttheten missade jag det jag borde minnas - att pojkvännens kanel ligger i en liten plastpåse. Som tur var hade det bara kommit ett fjädermoln peppar på gröten, jag kunde komplettera med den rätta kryddan. Den första tuggan förde jag till munnen med viss nervositet. Det bränner lite i gommen, men det är mest spännande. Det kanske är det som blir framtidens frukost? Spicy havregrynsgröt.
