reflective

Idag har jag blivit av med min älgätaroskuld för andra gången. Efter dryga decenniet utan kött har jag de senaste åren återvänt till köttätarnas skara. Jag har ätit nöt i olika former. Jag har ätit lamm. Jag har ätit kyckling (helst ekologisk). Jag har inte ätit gris (fläsk bojkottar jag, även om jag inte är fundamentalist - någon gång kan jag stoppa i mig en korv). Jag har ätit rådjur. Även om den enda kötträtt jag kan sträcka mig till att tillreda själv är köttfärsås. Och idag var alltså den stora dagen inne där jag införlivade skogens konung i min materialitet på nytt.

Mina päron hade lagat en pangmiddag. Det var helt fruktansvärt gott. En speciellt utvald potatissort, trumpetssvamp, gräddsås, svartvinbärsgelé, och älgsteken skuren i perfekta skivor. Ett rött vin till, som till och med jag tyckte var gott. Maten smälte i munnen. Sen däckade jag nästan i matkoma på syster Amandas säng när jag skulle diskutera hennes tyskaläxa.

PS. Hoppas ni lade märke till hur vackert jag knöt ihop säcken - älg till mat och tyskaläxa - tyskar brukar ju baxa skogarnas älgskyltar. DS.