Integrering och inkludering

Det lät så bra: "Integrering och inkludering". Titeln har potential att vara början till en riktig kioskvältare i kursbokssammanhang. Nästan så att jag såg fram emot att doppa min läsa i dess, som jag trodde, insiktsfulla resonemang. Jag satte mig ner och började plugga klockan halv sju en måndagskväll. Det säger något om att jag i alla fall förväntade mig någon sorts behållning av boken. Men då visar det sig: KAPITLENA VI SKA LÄSA ÄR PÅ NORSKA. De fucking kursansvariga har haft mage att ge oss litteratur på vårt bergochdalbaneguppande grannspråk. Jag trodde jag var bra på norska, har aldrig haft problem med att kommunicera med norrmän. Men det har varit muntlig kommunikation. Jag förstår inte ett piss av den här boken. Jag läser sida upp och sida ner och det enda som fastnat är att den handlar om integration och inkludering. Jag känner mig som Marco Polo vid Khubilai Khans hov.

Integrering och inkludering

Jan Tøssebro (red.)

Huvudredaktörernas förord 
Författarpresentation 
Introduksjon 11 
   Jan Tøssebro  
Totala institutioner 43 
   Erving Goffman  
Den lokala offentligheten 59 
   Bibbi Ringsby Jansson  
Sosialt samvær i barnehager og skoler 79 
   Borgunn Ytterhus  
Integrering/inkludering i svensk skola 101 
   Ingemar Emanuelsson  
Socialt eller isolerat integrerad? 121 
   Magnus Tideman  
På spaning efter det levda medborgarskapet 141 
   Anders Gustavsson  
Hva forskingen forteller om integrering og inkludering i skolen 169 
   Peder Haug  
   Person- och sakregister 199 


244:-

Varför måste de nödvändigtvis välja ut just de kapitel som är på norska?

Kvantitet av glasögon

Jag, djupkunskapens och analysens fanbärare, har tagit mina första stapplande steg på statistikens och ytkunskapens område. Haha. Det är lite så jag ser på det, mitt möte med min nya kurs. Jag tycker det känns så ytligt att dela ut enkäter och be människor kryssa i alternativ. Jag vill lyssna på deras berättelser och göra djuplodande tolkningar. Men det är väl bra att jag utvecklar min mångsidighet och lär mig att utforska verkligheten från en annan vinkel.

Vår lärare är en yngling (i sammanhanget, måste jag tillägga, de flesta av våra lärare har på sina skallar ett eller flera gråa hårstrån, men denna unga man är helt brun om huvudet). Han ser ut att vara hämtade från en glasögonreklam. Han är tydlig och strukturerad. Jag förstår nästan poängen med den kvantitativa metoden, även om jag hellre skulle sälja glasögon än ägna mitt liv åt kvalitativ metod.
 inte så...
  inte så...
 inte så...

 men nästan så!!

Nu får ni inte tro att jag är hemligt förälskad eller smått besatt. Jag är bara på ett flippat humör och aningen frustrerad. Jag försöker bara att på något sätt försöka underhålla mina kära läsare. Och så tycker jag att glasögon kan påverka människors utseende i en intressant riktning.

Plugga...

                               

Som en illustration till hur mitt liv ser ut just nu och några timmar till har jag gjort en "cover" på Helt Offs hit "Jobba". Min "cover" heter ""Plugga"

plugga, plugga på du måste plugga
för att få det att gå runt, aaah
jaa, för att få det att gå..
slita, slita på du måste slita, fastän bördan den e tung
aaah, fastän bördan den e..
plugga, plugga på du måste plugga
slita på du måste, aah eeey
passa på när du e ung

plugga sent i går kväll
ingen öl, satt här själv
har fått nog upp till hit
bytte stil ny taktik
jag vill bara bara sova
huvudet på kudden stoppa täcket under tårna
chilla den lit greppa fjärkontollen
kolla lite snabbt se när zlatan kickar bollen
lite lugn lite frid
schemalagt tidsfördriv
täcket stort litet kliv
bort från allt skiter i
ville bara bara ut till söderkällarn
svepa några öl i vänners atmosfär
sitta utan klocka i vår egen lilla värld å
aldrig mera stoppas av problem eller besvär

glöm det man du kan plocka upp din egen skit
det e så det e
så kom eller förbli
helt off

plugga, plugga på du måste plugga
för att få det att gå runt, aaah
å det går ja ja ja ja ja, för att få det att gå..
slita, slita på du måste slita, fastän bördan den e tung
aaah, oj oj, fastän bördan den e..
plugga, jag sa plugga på du måste plugga
slita på, aah, oj oj
passa på när du e ung

Originalet kan behöras på: http://www.myspace.com/heltoffline


Mastermind

Jag trodde att jag skulle få en hysteriskt sammanbrott. Det började klia i benen, jag hoppade på stolen. Min hjärna kändes som att den skulle explodera. Det var en fucking bok till en av hemtentorna som jag inte visste hur jag skulle hantera. Jag kom inte på en enda idé om hur den kunde appliceras på verkligheten. Jag började känna mig lika desperat som när jag storgråtande fick min mamma rita en bild av en romersk befästning i mitt periodhäfte i årskurs fem. Det kändes som att det inte skulle gå, som att uppgiften var mer svår att genomrida än en kraftig storm under ett försök bestiga Mount Everest (det heter visst jetvindar där uppe måste jag tillägga, bara för att visa att jag vet). Men genom assistans av ett fantastiskt bollplank, ett äkta Mastermind, fick jag vind i seglen och red ut stormen (vilka talande bildmetaforer jag slänger mig med). Tack till Gramsci för hans smarta idéer om ideologi. Tack till min gedigna skolning i empirism och rationalism. Men mest tack till Tha Mastermind.
Jag har fått smak för detta med bildrebusar som illustration till mina inlägg.

    AKA    MHA    AKA  BLIR  


Nu är jag nöjd med mig själv. En dag av omstrukturerande av mitt itunes (när jag försöker undvika att plugga kan jag lura i mig själv att det är livsnödvändigt att lägga till bildmaterial till alla låtar i musikbiblioteket) har tillslut utmynnat i en färdig hemtenta. Nu kan med gott samvete ta lite ledigt i helgen. Yagga Yo! Yagga Yo! Honour to Marcus Garvey!!



Pannkaksmak och maktaspekter

Ekonomisk student som jag är springer jag fram och tillbaka mellan datorn och spisen. Det är pannkaksmakningstime, allt för att spara tior på morgondagens lunch.
  
                                 

De senaste timmarna har jag och två trevliga kursare förberett morgondagens seminarium om makt och övervakning utifrån Foucaults "Övervakning och straff". Vi kom fram till ett intressant upplägg som inbegriper ommöblering, Kraftwerk-musik, filmvisning och gatukonst. Ska blir riktigt kul att se om gruppen nappar på våra delikata diskussionsfrågor. Bland annat ska vi ta upp arkitektur och den materiella miljöns makt över människan. För visst formas vi efter rummen vi vistas i? Deras utseende har makt över våra rörelsemönster, och det påverkar oss djupare än vi tänker på, tror jag. Vi ska också försöka oss på att jämföra den övervakning och buggning Stasi ägnade sig åt (utifrån filmen "De andras Liv") med den signalspaning som möjliggörs av FRA. Vad är skillnaden mellan att gå in i någons hem och preparera det för avlyssning och att lyssna på någons telefonsamtal eller kontrollera hennes mejl?

     
                                                                                                   gatukonst av Banksy


Nu ska jag smeta sylt och rulla ihop mina mästerverk från stekpannan.

Peace!

Dubbel terminsstart

Nu har jag registrerat mig. På mina två universitetskurser. Jag har efter månader av velande beslutat mig för att köra dubbelt i höst. Jag vill ju bli klar med min examen på Kulturvetarlinjen, skulle kännas trisst att ge upp med en termin kvar, den roligaste terminen som det verkar. Så nu har jag registrerat mig på Kulturvetarlinjens tillämpningstermin och tredje terminen på Socionomprogrammet. Får se hur det går. Har bestämt mig att satsa fem veckor, så jag får den första kursen klar på KVL. Ska göra en utvärdering sen och känna efter hur jag mår. Jag vill ju inte bli en pluggaholic.

Det som stör mig något är att jag är mycket mer sugen på kurserna på KVL än på Sopis. Ämnena låter intressantare, böckerna ser roligare ut. Valde jag fel när jag flydde från Frescati till Sveaplan? Ärligt talat har jag ingen aning. Jag frågar mig varje dag om jag är på rätt väg i mitt liv och svaret har hittills alltid varit att jag vill ha en socionomexamen även om mycket på utbildningen suger.

Jag trivs bäst någonstans mitt emellan kulturvetare och socialarbetare. Måste vara därför jag har så svårt att finna ro. Antagligen kommer det att sluta med att jag blir journalist med fokus på kultur och sociala frågor, så blir farmor, mormor och alla andra som tjatat om att jag ska följa i pappas fotspår så länge jag kan minnas nöjda. 

RSS 2.0