reflective

Konserten på Yes! var FET. Det var så underbart att se tre tjejer på scenen och känna hur de knäckte. För mig som tjej betyder det mycket att se kvinnor som är grymma, inte för att jag tvivlat på att tjejer kan, utan som inspiration och livspepp. Bahamadia fyllde scenen som en översteprästinna. Vi stod längst fram, jag kunde känna hennes doft som pustar av rökelse. Hon rappade med glöd och pondus. Jag bara gapade och visste inte hur jag skulle hantera mina känslor. Roxanne Shanté rockade, full av energi. Hon visste hur man får fart på en konsert. Bland det coolaste med henne är att hon är doktorand i psykologi om jag förstått rätt. DJ Shortee var mäktig hon med. Hennes skillz knäcker de flesta snubbar jag sett snurra plattor. Och, till skillnad från många dj:s har hon fattat grejen med vilka låtar som funkar på ett dansgolv. Man langar inte en powerballad efter Next Episode som somliga gör.

 

           

Fyra timmar Juvelsmycket idag. Almqvists pjäs är en av mina absoluta favoriter, både på grund av det androgyna temat, textens skönhet och berättelsens dimensioner. Dramatens uppsättning lämnade dock endel att önska vad gäller skådespelarprestationer, men scenografin var otroligt vacker. Fyra timmar kändes först skräckinjagande. Men som Emelie klokt påpekade på hemvägen är det viktigt att våga lägga fyra timmar på något helhjärtat, speciellt i dagens samhälle där det lätt korta youtubeklipp och stress mellan grejer som ska göras.

         

Nu har vi ätit linssoppa och gott ekologiskt bröd. Mums!