Reggaetorka och öllöshet
Min vana trogen har helgen innehållit måttfullt av bloggande, närmare bestämt inget alls - tills nu.
Jag har haft en synnerligen angenäm och ovanligt öllös helg. Dessvärre började den med en katastrofal besvikelse. Fredagens planerade maffiga utgång blev en (EN!) öl på söderkällaren, där den klassiska reggaespellistan som varit ett soundtrack till mitt och vännernas liv de senaste åren bytts ut mot rnb blandat med någon bra hiphopklassiker och Svenska Akademins skräniga reggaebröl på svenska. Jag hade gråtit mig till sömns den kvällen om inte Elin varit på besök. Jag hoppas innerligt att musikbytet var tillfälligt, men misstänker att det kan vara ett försök att nå en bredare publik än vingliga rastamän, bleka reggaewannabes och panka ungdomar.
Lördagen bjöd på långpromenad följt av sen lunch i goda vänner lag. Jag fick träffa Bebisen (observera det stora B:t, det här är Bebisen). Han var så fruktansvärt söt att jag nästan blev sugen på att ha en egen - en dag i veckan...
Även gårdagskvällen bjöd på mindre öl än planerat. Efter pizza och frukt-i-ugn var ölsuget bortblåst, det blev delfindokumentär istället. När vi vaknade i morse stod två halvfulla och avslagna ölburkar på bordet...
Idag har Leon fortsatt min populärkulturella bildningskurs. Morgonen inleddes med "Torsk på Tallin", som jag först tyckte var fruktansvärt rolig men sen mest tragisk. Lite senare följde "Gökboet" som jag däremot tyckte var bra på alla plan och väldigt intressant.
Mina viktigaste lärdomar av helgen är således:
1. Söderkällaren är inte sig själv utan "It's a Pity" och "Brown Skin".
2. Vissa bebisar är fina.
3. En helg med bara 1,5 öl kan också vara en ack så bra helg.
Narcissus bet i mitt öra...
Tänk om det var sommar, eller åtminstone vår.
Tänk om det var tid att åka på festival och sörpla rosé och sockerdricka i gröngräset.
Men
det är höst...
.
'
'och det är mörkt och dystert.
Men
det ska bli soft med helg.
Hoblahihoblahopp!
Morgonstund med guld i mund
Ett gulligt sms, oboy, en smaskig portion gröt samt "Can I kick It?" på syster Amandas blogg. Kan en morgon börja bättre? (fast för de flesta arbetade svenskar har väl morgonen gått över i förmiddag så här dags, det är bara vi slappa studenter som tycker det är tidigt att masa sig upp klockan åtta...) Inte varje dag känns det kul att trä på sig paltorna, men idag känner jag mig ovanligt peppad, trots att jag har två halvjobbiga projekt framför mig efter dagens tentaplugg.
Hem och ut igen
En kort visit hemma för att ta en dusch, fixa frisyren som enligt syster Amanda är under all kritik, och ta den dagliga rundan på internet - kolla mejlen, kolla facebook, kolla bloggen, kolla dn, kanske ta en snabbis på whoa. Till detta bjuds clementin (den andra för dagen, hade säsongspremiär i förmiddags) och druvor (en låda för 10 spänn på prisextra).
Är det förresten någon som har kläm på skillnaden mellan mandarin, clementin och satsumas? I mitt inre är mandarin de pyttesmå med tunt skal som inte går att få av, clementin de mitt emellan och satsumas de svulliga med luft mellan skalet och själva klyftbollen. Men jag vet inte om min inre bild stämmer överens med verkligheten.
Ledighet och gymskräck
Jag har fått så mycket gjort idag, och klockan är bara halv ett. Orsaken är att jag masade mig upp ur sängen halv åtta i morse. Tänk om jag gjorde det varje dag - då skulle jag alltid (eh, ofta, eh ibland...) kunna vara ledig efter lunch!
Jag har varit en klok människa idag och valt ledighet framför pengar. De ringde från ett jobb och ville ha dit mig i eftermiddag. Jag såg hundralapparna rulla förbi framför ögonen och lovade nästan bort mig, innan jag kläckte ur mig att det skulle nog gå, men att jag skulle fundera en stund. Så funderade jag och insåg att jag inte alls har lust att jobba. Visst behöver jag cashen - men jag måste helt enkelt ta det lugnt och vila lite också. Så jag ringde upp och sa att jag inte kunde, fast det sved i min imaginära plånbok i fickan. Det är i sådana situationer jag känner att jag blivit äldre och visare.
Nu ska jag förhoppningsvis träna med söstra mi i eftermiddag. Jag tog mig ju samman och fixade nyckel till gymmet i mitt hus här om veckan - men har inte vågat inspektera lokalen. Jag har på gränsen till fobi mot träningsläggningar, föredrar mer traditionella sätt att få kroppen i trim såsom att knåda deg, hugga ved och gå i skogen. Men nu är alltså tanken att jag ska bli en gymmare. Jag gjorde ett tappert försök i förmiddags att få mig en kik på hur där ser ut, men nyckeln var så trög att jag sprang därifrån innan jag fått upp dörren av rädsla att någon skulle upptäcka mig. Nu ska jag ta lillasyrran till moraliskt stöd och dörrupplåsare. Jag är faktiskt på gränsen till nervös!!
Datafanata
Basta! Nu har jag äntligen stoppat mig själv! Jag får lätt något besatt över mig när jag sätter igång ett projekt. Huvudfokus i mitt liv just nu är "Operation ladda över all skit jag bryr mig om på datorn till hårddisken". För tillfället är det itunes-biblioteket som ska överföras. Jag har alltså all min musik på itunes och inte i olika mappar som pc-användare tenderar att ha. Så nu måste jag sitta och skapa mappar på hårddisken för att allt inte ska bli en enda röra. Det finns säkert något smartare sätt om man är mer datakunnig, Men för mig är det den långa vägen att vandra. Det känns som att mina ögon ska hoppa ur sina hålor och in i datorn, Så nu satte jag stopp för min egen framfart. och började blogga i stället. Vore väl mer förnuftigt att slänga datorn i väggen och langa på en stillsam vinylskiva för att lugna min fanatism. Men så mycket självkontroll hade jag inte.
Men jag har ingen fantasi att komma på något att skriva om. Så jag slutar nu.
Från sömn mot öl
Jag kom hem. Jag sov. Och nu är det dags att röra sig ut i Stockholms mörka nattliv. Egentligen lockar sängen mer, men jag vet att det blir bättre så fort jag får frisk luft i lungorna och langar partysounds i mobilen. Och tentornas förfärdigande måste ju firas. Nu försöker jag peppa med Biggies "Biatch!!!" Ibland undrar jag hur jag kan lyssna på en låt där refrängen går "All I want is hoes, big booty hoes!" Undrar vad Anna Björk skulle säga om mitt val av förfestmusik. Undrar vad Johanna 17 skulle sagt om Johanna 24:s val av uppvärmare. Skönt att Lil' Kim langar lite brudkraft mellan varven.
"Ett ghetto värre än Rågsved"
Jag har skrynklat min hjärna blodig och snackat min tunga torr idag. Och gått en härlig promenad på söder. Eftersom min inspiration att författa är lika med noll publicerar jag en bild i vilken man anar "ett ghetto som är värre än Rågsved" (ja då måste där ju vara fruktansvärt...) enligt min promenadkamrat. Själv har jag ingen uppfattning om området ifråga, men det ligger tydligen på ett sopberg, så där luktar as, och man måste gå runt ett berg "i typ en kvart" för att komma dit. Allt enligt initierade källor, som jag dock inte står till svars för om det skulle visa sig vara oriktig fakta. Fin bild, fin fotograf!
Fullt ös medvetslös
Vilket tempo - ingen vila ingen ro. Mitt liv känns något i den här stilen: 
Allt bara strålar bort, utåt från mitt centrum, och jag kämpar för att hålla mig kvar i min kärna. Det är så mycket att fokusera på samtidigt - tentor, jobb, kontaktmannaskap och tjejgrupp. Och femtioårsdagar och vänner jag vill träffa. Och så måste jag ju hinna äta och sova. Det är fullt ös medvetslös och jag längtar till på söndag då i alla fall tentorna är avklarade.
Hela helgen har gått åt till en tjejgruppsledarutbildning. Jag vill hjälpa unga tjejer att bli starkare och säkrare på sig själva, så de kan se sina möjligheter och inte blir låsta i en mall som handlar om något annat än att vara människa. Det ska bli skoj, spännande - men är också lite läskigt. Jag har ätit sjukt många bilar, mumsat kakor och prövat alla olika drycker i kaffeautomaten i lokalen vi var i. Allt var blaskigt och smaklöst, det slutade med att grönt té med honung avgick med segern - och då kom bara det varma vattnet från automaten. Jag kan inte förstå att man kan leva med gott samvete om man har skapat något så värdelöst som dessa kaffeautomater. Och jag kan inte förstå hur allt kontorsfolk står ut med att dricka papperssmakande kaffe och choklad dag ut och dag in. Det är så skabbigt äckligt!
Skepp å hoj!!!!
Ett ödesdigert kvällsdopp
Man kan tänka sig att det inte skulle hända så mycket i en liten håla där det bara ryms en säng, ett bord och två stolar. Men här utspelas dramer på hög nivå. Igårkväll till exempel. Jag låg i sängen, hade just druckit ur en kopp te, nästan till botten. Jag hade en intressant msn-konversation om olika låtar som skickades fram och tillbaka genom Stockholms luftrum. Jag böjde mig ner efter hörlurarna till mobilen för att få bättre ljud på låtarna jag lyssnade på. Jag såg i ögonvrån att telefonen blinkade konstigt men tänkte att det berodde på att mikrofonen satt i utan hörlurarna. Jag avslutade msn och böjde mig ner efter telefonen. Den var blöt. Jag hade gett den en simtur i de två centimeter té som fanns kvar i koppen. "SATANS JÄVLA KUKHELVETE!!!!!!!!!!" Den värsta svordom jag någonsin yttrat offentligt för att visa på tyngden av den känsla som genomborrade min kropp och själ. (Jag ska inte gå in i deltalj på hur jag gick tillväga för att få fukten att dunsta, men metoden innehöll en kokplatta och ett durkslag, somliga är ofeminina och äger ingen hårtork)
goes 
är en urdålig kobination (även om det var mindre te i koppen då det begav sig)
goes är en urdålig kobination (även om det var mindre te i koppen då det begav sig)Nu kämpar jag på med min gamla byggjobbartelefon och hoppas på det bästa. Säkra källor har rått mig att inte försöka sätta på telefonen på några dagar, för då kan det bli kortslutning. Be med mig att den vaknar upp ur komat och inte drunknat eller fått allvarliga hjärnskador!
Jobbiga människor
Vad gör man när man möter personer som man verkligen inte klarar av? Vissa människor triggar igång något inom mig som gör att jag får alla taggarna ut och inte kan vara trevlig mot dem. Det finns två personer som får det att klia i hela min kropp, och som jag inte kan undvika att vistas i samma rum som. När jag blir sådär ilsk mot vissa personer kan jag känna mig som en elak häxa som bara ser saker från ett perspektiv. Och när jag väl börjat störa mig på en person har jag svårt att få bort känslan han eller hon skapar hos mig. Kanske beror det på att jag är långsint. Jag är det bara i vissa fall och det är inget jag är stolt över hos mig själv. Men jag tror också att jag stör mig på somliga personer just för att de är så jobbiga. Jag väljer mina offer med omsorg. Oftast är det människor som inte har en känsla för människor runt omkring sig, som verkar lite för nöjda med sig själva och som har ett överlägset uttryck.
Men vad gör man? Jag vill ju inte låta dem begränsa mitt liv genom att göra mig sur och irriterad En klok klasskompis sa något i stil med att man får se det som att dessa jobbiga personer finns där för att man ska får träna på dem. Det kanske är det som är lösningen. Att se dem som försökskaniner som jag får träna mina sociala skillz och mitt tålamod på.
Gröthjärna
Jag känner för att vräka i mig godis och krypa ner i sängen, djupt ner under täckets värmande hölje. Men jag har inget godis hemma, och har lovat bort mig till en god väns firande av klamydiadagen (det innehåller inget SNUSK! ber jag att får tala om för snuskpolisen som hemsöker min blogg). Får se hur kvällen artar sig, just nu känner jag för att banga TCC, AKA The Chlamydia Celebration. Orkar inte läsa mer i alla fall. Har gjort en oerhört disciplinerad kraftansträngning och skrivit 3/4 på en av mina hemtentor så nu anser jag att dagens pensum när det gäller akademiskt tänkande är slutfört. När jag har skrivit ett tag blir det bara som gröt kvar i huvudet. Det är som att hjärnan fokuserar sig till max för kraftansträngningen att forma tankar till tentor och sen brakar allt ihop. Kvar blir ett enormt godissug. Jag formulerar detta blogginlägg med stor svårighet, det är därför det blir lite märkligt, känns som att det får en ton av sinnesrubbning, men mitt tillstånd är övergående, det vet jag av erfarenhet.
Min hjärna 2008-09-15, kl 16.16.
Nu ringde telefonen och jag blev medlurad på någon slags promenadliknande verksamhet. Ska klä på mig tre tjocka tröjor och fyra varma vantar för att hålla kölden på rätt sida kläderna. På hemvägen ska jag nog köpa lite gott (visst är "gott" det trisstaste ordet för godis?)
Förskräckande fakta
Ibland undrar jag vad det är för värld jag lever i och vad som krävs för att få den på rätt köl. Några förskräckande fakta hämtat från America Vera-Zavalas "Global rättvisa är möjlig" (2001):
Av världens 100 största ekonomier är 52 stycken multinationella företag.
1996 betalade Afrika 30% mer i räntor och amorteringar på utlandsskulder än kontinenten fick i bistånd.
Lunchtankar
Jag slurpar och knaprar i mig min lunch bestående av youghurt med jordgubbssylt och knäckebrödmacka med fetaost, tomat och basilika. Ett ägg till dessert. Har inte tid att laga seriös mat, måste läsa Foucault och klura ut idéer till ett seminarium om makt.
Jag har kirrat praktikplats idag. Vill inte avslöja för mycket, men det innefattar arabiska toner och samtal om islam. Känns bra att knyta ihop säcken - jag inledde ju in "akademiska karriär" med 20p i islamologi. Jag är pepp som bara den!
De senaste dagarna har det varit battle i min musikspelare. En kamp mellan den tysk-sudanesen Samy Deluxes gangstarap och den franska rapgruppen Snipers lite lugnare toner. Det lutar åt att tysken vinner - i allafall knäcker albumtiteln Deluxe von Kopf bis Fuss fransmännens Trait Pour Trait. Samy deluxe har väl också ett försprång genom att jag i alla fall har en chans att förstå vad han snackar om - jag känner mig så mallig när jag förstår en refräng. När det gäller Sniper kanske jag anar vad några ord i varje låt betyder.
Torkrum på 19 kvadrat
Jag hade tvättid imorse. Ut i trapphuset klockan åtta på morgonen, riktigt i ottan för mig vars tidigaste föreläsningar börjar klockan nio. Det finns sex tvättmaskiner fördelade på tre tvättider, vi är alltså flera som tvättar samtidigt. När mina första maskiner snurrat klart visade det sig att en yngling hängt sin tvätt i torkskåpet som hör till min tvättid. Så jag hängde mina blöta paltor i "hans" skåp. Men när jag senare skulle hämta upp mina nytorkade plagg visade det sig att torkskåpet var paj - det sprutade bara kall luft ur fläkten. Mina kläder var fortfarande blöta. Så jag har haft fuktig tvätt över hela mina 19 kvadrat idag. Vardagsproblem!
Att vara vuxen...
...är det att däcka klockan ett en fredagkväll?
...att bli hutlöst illamående av titta på den egeninspelade filmen från sommarens Greklandssemester?
...att ha en pojkvän med mustasch?
...att vara stel i nacklen så att man inte kan titta åt vänster?
Egentligen inga stora problem. Kanske inte är rätt att kalla det problem överhuvudtaget (förutom nackproblemet). Men jag undrar ändå - är det såhär livet kommer att se ut framöver?
Besök i det förflutna
Jag visiterade Ekerö igår. Skulle till ett möte i kommunhuset klockan tre, men kom till Tappström redan tjugo över två. Det finns två orsaker till den tidiga ankomsten. Dels kan bussarna vara oberäkneliga under eftermiddagstrafiken. Dels är jag en extrem tidspessimist. Jag vill gardera mig ifall övergångställena påväg till tuben skulle vara avspärrade så att jag får gå en omväg, ifall det skulle vara stopp i tunnelbanan och ifall det skulle vara trafikstockning på den enfiliga vägen till Ekerö. Hm. När jag tänker på det var den enda anledningen att jag var tidig att jag gick hemifrån för tidigt. Resan gick väldigt smidigt, jag var ju framme tio minuter innan sl:s reseplanerare planerat åt mig (kan ju bero på att jag hade beräknat tio minuter extra för att gå till tunnelbanan).
Nå ja, Sl skötte sitt jobb väl. Summan av kardemumman var att jag hade fyrtio minuter över i Ekerö Centrum. Vad gör man? Det finns inte så mycket att göra där. Jag gick till biblioteket. Först tittade jag igenom hyllan med psykologilitteratur. Sen etnologihyllan (där det rådde en synnerligen väl tilltagen förskjutning åt det rituella och exoticerande hållet). Sociologihyllan fick också en genomkörare, dess innehåll verkade mest inressant.
Jag hade trettio minuter kvar att fördriva. Tittade lite bland de skönlitterära verken. Tjugofem minuter kvar. Då fick jag ögonen på bordet med cd:skivor. På ett sätt var det där allt började. Min kärlek till hiphopen. Jag bläddrade igenom de tomma fodralen. Där stod de första hiphopplattorna jag satte öronen intill: Biggies Born Again och KRS:s Sneak Attack. Kanske inte de tyngsta släppen som jag ser det idag. Men de förändrade min värld. Jag spelade över dem på min minidisc och lyssnade om och om igen på de tunga rösterna. Numera trängdes de med nykomlingar som Adam Tensta och Amy Winehouse. Det som slog mig att många av de skivor jag för några år sedan avfärdade eftersom jag inte tyckte de såg intressanta ut var artister som jag idag vet är klassiker. Det blev tydligt hur tiden går. Hur mitt perspektiv förändrats, hur min bildning växt. Kanske behövs det ett besök i det förflutna för att göra förändringen tydlig.
Onsdagskoma
Efter en utsökt måltid med Karin och hennes bekante schweiziske utbytesstudent (en synnerligen artig ung man som hade med sig en blomma i gå-bort-present - det var andra gången i världshistorien som jag fått en blomma av en man!) ska jag och Sofia snart krypa till kojs. Vi är så trötta. Mina ben vek sig nästan i Daglivs grönsaksdisk när vi skulle handla middagsföda. Tur att jag hade kundvagnen att hålla mig i! Jag kände mig som Agda 92 vid sin livlina rullatorn när jag krampaktigt höll mig upprätt med kundvagnens hjälp. Alla verkar trötta idag. Måste vara septemberluften som närmar sig.
Vi har ätit cookies och lyssnat på Jimmy Cliff medan schweizaren försökte logga in på msn för att "prata" med sin flickvän på Hawaii. Det gick inge bra för honom. Först mindes han inte sin msnadress, sen inte sitt lösenord, sen inte svaret på sin personloga fråga. När han väl kom in på msn var flickvännen inte inloggad. Nu visade det sig att han glömt sin plånbok här också! Stackaren!
Gonatt!
Strömavbrott
Just som kommentatorn sa att det var två minuter kvar av matchen blev det mörkt. Jag och två vänner följde engagerat Brasiliens kamp för att få in ett välförtjänt mål och komma lite närmare ett OS-guld när tv:n och alla lampor på sunkhaket vid Fridhemsplan slocknade med ett uppgivet klick. Det var strömavbrott och vi slapp se amerikanskorna vältra sig i glädje efter slutsignalen. Ute på gatan hade trafikljusen slocknat och alla affärer låg i mörker. I Västermalmsgallerian var det kusligt tyst, inga fläktar surrade. Människor stod stilla, som förstummade. Expediterna hängde utanför de nedsläckta butikerna. Personalen på ICA släppte inte in några kunder. En av hissarna hade stannat i farten och en stackare satt fast därinne. Väktare sprang fram och tillbaka. Rulltrapporna stod stilla. Inte ens mobilnätet fungerande. I mitt huvud frågade jag mig varför jag inte laddat min mobil lite mer innan jag gick ut - tänk om strömmen skulle vara borta länge...
Ica i Västermalmsgallerian under strömavbrottet.
Det blev tydligt för mig hur sårbar vår civilisation är om elektriciteten försvinner. Det blir mörkt. Vi kan inte laga mat. Inte koka te. Inte handla. Inte lyssna på musik. Inte få tag på varandra som vi är vana vid. Jag undrar hur många dagar Stockholm skulle klara sig utan el.
Vad är så farligt med graffiti?
Varför är politiker rädda för gatukonst? Varför jagas graffitikonstnärer som om de var satans lakejer?
