reflective

Det finns en sak jag kommer att bära på evig tacksamhet till mina ex för. De lärde mig om "The Game", boken om hur man lättast får en kvinna på rygg (eller mage eller knä om man gillar det bättre).

igår var jag och tre av mina favoritvänner på klubb Yes! (som till vår förfäran var full av blonderade fjortisar men fönat och tuperat hår med ojämnt klippta toppar). När vi hade varit på klubben kanske en timme och stod vid baren och drack öl kommer det fram en kantig och fjunig liten grabb till oss. Han böjer sig fram och mumlar i mitt öra: "Tjejer är ni blyga eller"?

Jag: Eh...

Killen: Ni har ju varit här i eh, eh, eh... tjugo minuter och inte presenterat er. (Han räcker fram handen) Magnus.

Artiga som vi är hälsar vi tillbaka. Han går ett varv till sina vänner. Kommer tillbaka och frågar: Vet ni vad "the leadsinger" i Just D heter? Vi står och diskuterar det och kommer inte på namnet.

Jag hasplar ur mig: Wille Crafoord? (med väldigt svensk uttal. Även om jag tyckte han var en dryg jävel kunde jag inte hålla mig från möjligheten att briljera, jag tycker om att visa att jag sitter på fakta, i princip oavsett vilken typ av fakta det är...)

Han svarar: Wille Crafoord menar du? (men väldigt amerikanskt uttal).

Jag tar ett steg tillbaka. Pallar inte med denne dryge och stele man. Men mina mer väluppfostrade vänner tar vid. Mannen har en rosa skjorta. Och en lång, smal halsduk med ränder i orange och brunt, instucken i byxorna. Vilken mismatch! En av mina vänner (som jag inte kommer att avslöja namnet på) tar genast tag i mannens halsduk och kollar på den. Då går det upp för mig! Mannen kör "The Game". Det är så uppenbart: Först en raggningreplik som fick oss att känna oss lite lagom, dåliga (Är ni blyga tjejer?). Sedan försökte han få oss att ändå känna oss intressanta (han ville ju ändå prata om oss). Och sen en härskarteknik: förlöjligande (jag kunde ju inte säga Wille Crafoords namn på rätt sätt). Men tydligast av allt var halsduken. Enligt "The Game" ska den raggninslystne mannen ha någon utstickande detalj som drar till sig blickar och som är ett bra samtalsämne vid nya bekantskaper).

Jag gick på toa. När jag kom tillbaka hade mannen lämnat mina vänner med repliken: Vi ses senare tjejer! Enligt "The Game" ska man inte stå för länge med varje tjej utan ha flera på G samtidigt...

Kvällen gick och tio i två när de hånglande paren stod som spön i backen runt oss irrande mannen fortfarande runt efter ett ragg för kvällen. Han gjorde ett nytt försök på en av min vänner. Hon vände röven till.

En triumf för mänskligheten!

(Eftersom jag trots mitt förra inlägg vill vara en i gänget av systrar langar jag en bild på The Game med lagom projicerad överkropp och skyller på att hans namn passar med inlägget)