reflective

Det finns nördar och så finns det nördar. Till vardags ser jag mig själv som något av en geek - jag älskar ju frågesporter och litterära mästerverk. Natten till idag hamnade jag på KTHs tentapub på kårhuset Nymble (där jag förövrigt bevittnade mitt livs första hiphopsspelning en gång i tiden). Där mötte mig en samling män med glasögon och kammad snedbena. Med skjortor instoppade i byxorna, med byxor lite för högt upp. Mina inspiratörer och förebilder (jag har ju en kategori här på bloggen som heter nörderi). I sånna sammanhang som tentapub på KTH inser jag att jag inte är en riktig nörd utan ett äkta wannabe. Inte på något sätt når jag upp i KTH-nördarnas nivå av nördpoäng. Jag är en fake. En bedragare. En lightversion. Mina iscensättanden av nörderi är bara tafatta försök att framstå som intelligent.

Men jag är en människa med ett levande liv och intressen som inte bara går ut på nörderi.