reflective

Idag fick jag ännu ett i raden av dessa otaliga papper om pensionen som kommer i brevlådan. Jag kan inte räkna dem på ena handens fingrar, jag har knappt tittat på dem. Det är de orangea kuvertet, avtalspension, tjänstepension, papper från otaliga olika pensionsbolag. Kanske är det ett symptom på alla mina olika jobb jag har och har haft. Men jag kan inte låta bli att undra hur många kilo papper, hur många kubikmeter virke de ska slösa innan det är dags för mig att retardera från arbetsmarknaden.

På ett sätt skulle jag vilja ha en förvaltare eller ekonomiansvarig som skötte alla ekonomiska ärenden åt mig, då skulle jag slippa släpa dessa kilo av pensionspapper från postboxen. Men samtidigt skulle jag nog ha svårt att lita på att snubben gjorde jobbet rätt, och jag gillar att ha någon sorts koll på mina finanser. (Sen skulle jag inte ha råd att anställa en person för att fixa med min cash). Så jag får stå ut med: