reflective

Jag vet, jag har varit en urusel bloggare de senaste dagarna. Den enda ursäkten är att jag helt enkelt inte suttit något framför datorn. Jag har praktiserat på Re:Orient-festivalen. Gått på seminarier om islam och populärkulturen och om kvinnan som symbol i sociala konflikter. Pratat med barn. Förberett och städat. Burit stolar och bord. Och nu ikväll har jag varit på en helt fantastisk konsert med de iranska systrarna Mahsa och Marjan Vahdat. De sjöng så vackert och talade om frihet att jag grät.

Egentligen vill jag vara seriös och berätta mer om alla tankar jag fått under helgen. Men mitt huvud är helt avskummat. Och jag måste sova.

Jag går in på dagens brutala skörd av kändisspotting i området mellan Södra Teatern och Ica på Folkungagatan. Det började med att jag åt pizza på samma ställe som den store nordafrikaske slagverkaren Mahmoud Fadl (som jag kände igen enkom på grund av alla affischer jag sett på honom de senaste dagarna). Sedan gick Stellan Skarsgård förbi utanför fönstret. Han hukade under sitt paraply och såg allmänt gråsjaskig. Några timmar senare spottade jag Idol-Daniel (han som var med i samma säsong som Amanda och Marie Picasso) i korsningen Östgötagatan-Folkungagatan. Han såg riktigt stilig ut och hade fina baggy lewisjeans som för en gångs skull satt bra på en mansrumpa. Han gick ensam in i en videoaffär. Starx därefter i kassan i Ica ser jag en skabbig räv bakom mig. Det visar sig vara Michael Nyqvist iförd en urtvättad röd mjukiströja. Han var inte en vacker syn. Jag började undra hur det är ställt med Sveriges skådespelarelit när två av stjärnorna så brutalt utklassas i strålglans av en nubisk rytmmästare och en avdankad idol-trea eller -fyra eller vad han nu kom.

  goes 

Imorgon fyller mor min halvseklet så är bäst jag släcker lampan nu så jag inte somnar på kalaset!