reflective

Det är farligt med kladdkaka. Resterna från kalaset i lördags, som enligt planen skulle räcka ett tag, är nu ett minne blott. Jag känner hur magen sväller under tröjan. Men härligt mår jag.

Idag har jag varit på köttbullekalas i Hjorthagen. Efter ett långt övervägande övervann jag min innerstadsbo-lathet och lockande lya och hoppade på tuben först in till centralen och sen ut från stan. Där bjöds jag på potatismos, färdiggjorda köttbullar kokade i mjölk (jag skulle tipsa Sofia om hur sås kan lagas och måsta ha varit otydligt i min instruktion, köttbullarna ska ju inte vara kvar i stekpannan när man börjar med såsen) och lingonsylt. Det var mums. Jag börjar bli en riktig köttoman även om vegetarianen i mig försöker göra motstånd.

Igårkväll var jag alldeles fruktansvärt kulturell. Jag har något slags bildningskomplex när det gäller filmklassiker. Jag älskar "Körkarlen" av Victor Sjöström och "Casablanca" med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Nu har jag en målsättning att jag ska ta mig an Bergman. Har sett "Fanny och Alexander", "Sjunde Inseglet" och "Sommarnattens leende" förut, även om jag då inte förstod deras storhet. Nu ska jag försöka ge mästerregissören en ny chans.

Igår tog jag ett första steg på den vägen och lade mig bekvämt till rätta i min säng, som även får spela soffa i mitt liv, för att beskåda "Smultronstället". Jag vet inte riktigt vad jag skriva om den filmen. Kulturvetare på halvtid som jag är vill jag ju vara en smart analytiker och komma med kluriga betraktelser, men det enda som slår mig är att det var ett intressant psykologiskt porträtt av en äldre man som blivit ensam och inskränkt. Men jag tycker att bilden som målades upp var lite för enkel, det är inte bara misslyckad kärlek som gör en människa bitter och förstenad i själen. Men det var vackert foto, och Bibi Andersson är en snygging!