reflective

Jag har ordtorka. Hade tänkt skriva en djuplodande elegi över det år som flytt, men jag känner mig inte motiverad och har inget flyt i språket. Kanske kommer också mitt motstånd från en ovilja att vara personlig. Ska jag skriva om det som varit viktigast under 2008 måste jag lämna ut mig själv på ett sätt som jag inte har lust att göra på internet. Inte idag i alla fall.

Istället nöjer jag mig med att konstatera att det har varit ett bra år. En del känslomässig berg-och-dal-bana, som varje kvinnas liv, men mest toppar på det stora hela. Det värsta är att det riskerar få ett helt enormt sorgligt slut. En av de viktigaste individerna i mitt liv är just nu på väg till veterinären för att få sitt livs dom. Jag håller mina händer knäppta i bön, men anar att jag kanske sett Laban för sista gången.