reflective

Nu efter en kur med allmeducinen Coca Cola (som hjälper mot allt - magont, huvudvärk, seghet - och som jag tar i akuta lägen i läkande doser) känns ögonlocken och lemmarna lättare. Jag lyssnar på musik i min nya klenod. Som min kära gästbloggare avslöjat har jag införskaffat en vinylspelare, en Technics 1210, som får mig att bli till barn på nytt. Nu lyssnar jag på en gammal Aretha Franklin-platta jag snott från päronens reliktsamling. Även fast ljudet är svagt eftersom min lilla stereo är en urusel förstärkare fylls hela jag av lycka när vinyltonerna strömmar ut i rummet. Det är en så mycket mer äkta känsla att langa på en lp än att mata in en cd eller trycka på play i itunes. Jag lyssnar mycket lugnare på vinyl, jag får mer respekt för musiken. Det blir inte samma "trycka-framåt-i-spellistan-för-att-hitta-den-ultimata-låten-stress". Känner ni igen den? Att aldrig ha ro att lyssna låtarna till slut eftersom det kanske kommer en annan bättre efteråt. Med vinyl låter jag plattan snurra, i vetskap om att när sidan spelat klart kan jag lugnt välja en ny skiva efter smak. Det blir en mer kvalitativ musikupplevelse.