reflective

På min tjugoårsdag fick jag en orkidé av min far.  Jag hade önskat mig en speciell sort med mörkröda och orangegula blommor. Blommorna på den planta jag fick såg inte alls ut som de i affären. Men jag höll god min, fast blommorna var ganska fula. Det var en riktigt exklusiv planta men blommorna höll sig inte lika länge som man kunde förvänta sig med tanke på hur exklusiv den var. Sedan dess har plantan inte velat blomma. Jag vet inte om den blev ledsen för att jag inte uppskattade den ordentligt, eller om det bara var en exklusiv och snobbig liten skit som bara blommar när det faller den in. Jag har testat med mörkerbehandling, ljusbehandling, kärlek, hat...  Men inga blommor. De senaste åren har jag i princip glömt bort den. Den har stått i sin kruka i fönstret utan att bli vattnad. Mitt hjärta har inte klarat av att slänga bort den. Men nu när jag satte mig vid bordet i fönstret skymtar jag något rött inne i en av de gröna bladklasarna. Jag drar försiktigt bladen år sidan. Och vad ser jag: Orkidén blommar på en skir liten stängel som antagligen inte orkat växa så långt utan vatten. Och det är inte vilka blommor som helst. De här ser inte ut som blommorna på den orkidé jag fick på min tjugonde födelsedag utan precis som blommorna på min drömorkidé jag såg i affären.

Antingen är det en exklusiv och snobbig sort som blommar vart femte år med olika blommor beroende på hur gammal den är. Eller så har den lilla växten gått i dvala och genomgått en metamorfos för att äntligen göra mig glad lagom till min tjugofemårsdag.