reflective

Här sitter jag med ögon fortfarande svullna av sömnen, lagom sugen på att ta tag i dagen. Att ligga kvar i sängen hade känts som att ta helgens dekadens till ytterligare en nivå. Men att jag gick upp innebär att jag inte vet i vilkan ända av trådarna jag skabörja nysta. Ett är i alla fall säkert och det är att jag ska vara i skolan klockan ett. Jag tycker inte om skolan. Somliga i klassen är alldeles toppengrejta. Sen finns det "saker" där som jag har svårt att stå ut med.

Jag ska äta gröt med fruktsallad till frukost. Det är lite sådär lagom vardagslyx. Hade jag varit Carl Jan Grankvist hade jag antagligen behövt en Gato Negro Special till för att känna mig tillfredsställd, men en barskrapad student som jag är (hm, vilket egentligen inte är helt sant, men jag gillar att sprida myten om mig själv som en stackars fattiglapp) är jag glad över den extra krydda lite frukt på gröten kan utgöra.

Tydligen finns det många som förknippar mig med gröt. jag äter mycket gröt och ser mig som en slags ambassadör av för allmänheten okända grötsorter. Jag har haft faser av bovete-, rågmjöls- och polentagröt. Nu är jag tillbaka i det trygga och behagliga havregrynsgrötträsket. Det är svårt att ta sig ut för havregrynsgröt är den absolut enklaste gröten att tillaga. Så länge råvarorna är bra och man har tillräckligt med vätska och lagom med salt i kastrullen är det svårt att misslyckas. Vilket dock är något som personer som min käre far gör om och om igen utan att lära sig. Det kanske är jag som har övernatruliga havregrynsgrötkokarskills?