Mina kreativa idoler

Jag ligger hemma och brottas med min allt mer våldsamma förkylning. Försöker skrämma den på flykten med hjälp av ingefära, citron och honung, men den biter sig kvar. Den här dagen är som gjord för bloggande: Jag är för seg i huvudet för att plugga, för pigga för  att sova. Jag har ställt in alla min åtaganden idag, inklusive konserten ikväll - jag vill ju var frisk tills fredag då flyget lyfter till England. Min sorg över att jag missar konserten är förvånansvärt liten, men så kommer ju inte Mos, och Nas har jag sett förut.

Dagen hade en ovanligt fin overture. Fick via sms tips om en artikel i DN (tack till min aldrig sinande inspirationskälla i livet: SWMN), så jag rusade upp efter tidningen. Med ett stort leende på läpparna och guppande mage läste jag om Jonas Hassen Khemiris möte med Nas.

Som min situation ser ut, och med inspiration från Jonas möte med sin idol, känner jag att det är dags för en lista: Mina kreativa idoler. Så, utan inbördes rangordning, här är de författare och konstnärer som jag dyrkar mest:



Jonas Hassen Khemiri. Inspirationen till denna lista. Han leker med språket och tar orden på nya resor. Med sitt skrivande vrider han perspektiven så att världen syns från nya horisonter.



Edith Södergran. Hennes dikter har betytt mycket för mig - hennes uppmärksamhet på det som inte bara är materia, hennes lyhördhet för andra världar. Hennes ord är så nakna, så sårbara:
Till fots
fick jag gå genom solsystemen
innan jag fann den första tråden av min röda dräkt.
Jag anar ren mig själv.
Någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,
gnistor strömma från det, skakande luften,
till andra måttlösa hjärtan.



Pär Lagerkvist. Barabbas och Dvärgen är två insiktsfulla och vackra skildringar av mänsklig mörkhet. Även Lagerkvist beundrar jag för han rena språk. Varje ord är vägt på guldvåg, varje mening perfekt avmätt. Han språk är skönhet.



Michail Bulgakov. Mästaren och Margarita är en av mina absoluta favorit konstverk, ett levande porträtt av människans kamp mellan ljus och mörker. Berättelsen är oerhört rik och fantasifull samtidigt som den är finstämd och känslig.




Sigrid Hjertén. Hon målade tavlor så att mitt hjärta gråter. Hon skildrade världen i färger som speglar dess komplexitet och djup tydligare än verkligheten själv. Hon kämpade för att få utrycka sig och skapa utifrån den hon var, trots att omgivningen ville att hon skulle stå vid spisen.



Henri Matisse. Färgernas mästare som behärskade formerna till fulländning.



Auguste Rodin. Fomernas mästare som skapade liv ur död sten. Sällan har jag varit så hänförd som under besöket på hans museum i Paris. Hans skulpturer rörde min själ på djupet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0