reflective

En era har gått i graven, en tid är död. Idag upptäckte jag att jag aldrig mer kommer att mötas av Thomas Thorild - skald, tänkare snille, under min färd i Stockholms tunnelbana. Jag vet att jag upptäckte nyheten något sent, han har tydligen varit borta i snart två månader, men ack vilket tomrum han lämnar i mitt liv.

R.I.P.

Thomas Thorild-konsten vid Thorildsplan är ett av de där minnena från min barndom som gör att jag vet att jag är en äkta stockholmare. Den varma röda färgen, och de mystiska högtravande orden fångade mina barnaögon på ett sätt som ingen annan tunnelbanekonst gjorde.

Det är sorgligt att den är borta. Men vad än värre är - den har ersatts av någonsorts pastellfärgade serieinspireradefigurer i kakel (som jag tyvärr inte lyckas ladda upp någon bild på). Helt fruktansvärt ser det ut i mina tunnelbanekonstkonservativa ögon.

Varför kan inte det gamla, fina och kulturbärande få vara kvar? Varför måste det ersättas av fyrkantiga och fula former som påminner om dataspelslayout för ettåringar?