reflective

Jag borde sova. Jag borde verkligen sova. Jag är trött och har ont i huvudet. Men just för att jag har ont i huvudet är det svårt att sova. Men jag borde verkligen sova så jag orkar traska upp när klockan ringer imorgon bitti. Måste hinna transkribera några ytterligare minuter av dagens intervju innan handledningen imorgon. Vill få så mycket som möjligt av vår f*cking rapport gjort innan jul. Egentligen älskar jag att skriva uppsatser. Men när det nödvändigtvis ska ske över jul och under premisser jag inte helt begriper försvinner min inspiration och lust att forma tankar och teorier till meningar.

Min dag har varit alldeles super men jag sitter ändå här och tycker synd om mig själv. Varför är det så mycket lättare att fokusera på allt som är fel än att suga in allt som är bra och titta mot den ljusa sidan. Det är som att det är skönt att må dåligt. att det finns en njutning i lidandet. Men hur konstruktivt är tungsinthet och svårmod (var bara tvungen att klämma in de två orden, de är så sorgligt vackra) egentligen?

Idag har jag missat att gå av bussen för att jag försjönk djupt i texten till en låt av Damian Marley jag hört ett otal gånger men aldrig lyssnat på ordentligt:

Speciellt var det strofen "The body is just a vehicle, transporting the soul" som fick mig fast. Jag tycker att den är så vacker. Ofta känner jag just så, att kroppen är ett nödvändigt ont för att min själ ska kunna röra sig här på jorden, i den här dimensionen. Samtidigt vet jag att min kropp är mer än bara ett simpelt fordon för min själ. Den är min själs tempel.

Nu ska jag sova innan jag snurrar iväg i allt för snurriga tankegångar.