reflective

Mitt förhållande till da bloggmaster är mycket starkt, jag vågar nästan säga ett av de starkaste! Även här är jag redo för utmaningar. Men det blir nog svårt att klå mig i andel skickade sms per dag!! Superalativ behöver utmaning, vad är väl världens snabbaste man utan världens näst snabbaste? (läs - vad är Usain utan Astafa?). Dessa två skulle för övrigt vara ett gulligt par! Nu är det inte så att jag på något sätt indikerar på att jag skulle bli ett utmärkt par med mina utmanare! Var icke rädda!!

Anledningen till att de snabba männen åter igen har blivit omnämnda i bloggen beror på att både jag och Johanna blivit smått besatta av Usains muskelkapacitet. Nog om sport! Jag känner allt för tydligt att jag, i egenskap av den första gästbloggaren, håller på att ge denna blogg en något nördig sportprägling, vilket givetvis inte är min intention! Det är ju trots allt jag som påpekat vilka signaler Johanna sänder ut genom att publicera John Bauer-jättar (dagen efter så skrev hon ju om graffiti).

Nu befinner jag mig i da bloggmasters lya. Vi har ätit god mat som mästaren med en kvick hand tillredde. Medan hon gjorde mat lyssnade jag på skivor på hennes nya vinylspelare ( jag nämner detta med viss osäkerhet,  kanske vill master själv tillkännage sitt nya köp, men den risken tar jag). När hon plockade undan  gick jag in på youtube för att se Usains lopp ännu några gånger och på den vägen är det. Cirkeln är nästan sluten! Mina första strofer är sammankopplade med de sista, vilket öppnar vägen för ett avsked. (Öppnar? Snarare stänger min vistelse som gästbloggare)

MVH

Da guestbloggmaster

(Lägg märke att jag inte behöver skriva Usains efternamn, så familjär är han nu i vår familj)

(Uttrycket vår familj kanske kan ge er en ledtråd om vem som döljer sig bakom dessa snabbt ihopflikade rader)

(Lägg märke till att mästaren är den som utför sysslorna, medan jag latar mig. Detta beror på att mina ben är nedgågna och hon är en ädel själ)