reflective

AKA Mos Keff AKA Nas mosade Mos

På vingliga ben entrade jag Globens Annex (det är dock en sanning med modfikation för att skapa en starkare bild, egentligen var jag väldigt pigg och peppad - väl uppstigen ur sjuksängen steg min motivation). Den första artisten på scenen efter att vi anlänt var ingen mindre än mosarnas Mos, Dante Terrell Smith, Mos Def  (nu kanske även de oinvigda förstår rubriksättningen),

Vi hörde hans lite riviga stämma från bakom scenen, så kom han ut, med en sjal med arabiska tecken runt huvudet och en gubbkeps som topping. Han smajlade stort och såg sig runt. Sen var det roliga i princip slut.

Han var dålig. Han var väldigt dålig. Han var urdålig.

Han masade runt på scenen, brände av halva låtar, dansade runt till olika reggae- och soulhits och gjorde märkliga utrop där han tyckte det passade. Stundtals var det helt tyst på scenen medan han gick runt och tog sig på huvudet. Han var som en liten pojke som uppträder framför spegeln hemma och är väldigt nöjd med sig själv. Han kändes inte närvarande, hade ingen publikkontakt. Det verkade som att han var nöjd med att bara ha dykt upp. Hans fagra fejs var inte tillräckligt för att överglänsa hans  risiga röst.

Men ännu sämre var han dj:s. Basen och trummorna hade brutal volym, trumhinnorna darrade bakom öronpropparna. Ljudvågorna som slog emot oss var ett enda kaos. Musiken var ojämn, ostrukturerad och allmänt osoft.

Men Ms Fat Booty styrde de upp hyfsat okej. Beatet fick rulla nästan ostört av tafsande dj:s och Mos Def kom igång ganska bra med sin rap.

Nu har jag i alla fall sett den låten live, en punkt på "måste-göra-innan-jag dör-listan"  är avprickad. Synd bara att inte alla upplevelser på den listan tål att upprepas.

Men Nas, oh Nas. Så proffsig, så tight, så närvarande. Vilket låtmaterial den mannen har! Efter den totala besvikelsen med Mos Def steg han fram och ägde scenen. Nas mosade Mos med micken. Jag stod i salig lycka och lyssnade på hans texter och flow.

Igår kväll tog Nas över raptronen i mitt hjärta.

Dagen till ära. Även om det inte är Nas bästa låt passar den väldigt bra en dag som denna.